'tankar'
~Känner mig lite som sippan nedan, sakta vaknar alla mina sinnen till liv~
Känselspröten spretar åt alla håll och vårkänslorna tickar på
Känner mig som en kärlekskrank katt i marsmånad
Beundrarna stryker runt husknuten och jamar, men jag är svårflirtad
kostar på mig att vara kräsen, jag vet vad jag vill ha
En stark, känslig, ödmjuk, varm, vacker famn med ett hjärta av guld
som står ut med en hundtokig fotograferande, jeanstjej som rör sig långa sträckor varje dag
och som älskar naturen och det enkla, framför lyx & flärd
Och vips så blev det här inlägget en kontakannons
Gör inget heller om personen i fråga kan tänka sig att bo i en byrålåda
och tas fram vid behov
Tycker ni att det låter svårt, näst intill omöjligt?
Amen till det! :)
♥♥♥
Those we love, don't go away
They walk beside us every day
Unseen
Unheard
But always near
Still loved
Stil missed
♥
Absolut bästa tidpunkten för en fotograf, är när de flesta andra sover.. Vi ställer klockan i ottan och smyger sedan upp på trötta förväntansfulla ben. Det är nämligen i gryningsljuset alternativt skymninsljuset de bästa bilderna tas. Det är ofta då som de magiska ljuset infaller och man har chans till att få se och "fånga" något "exotiskt" djur :) Det är då man har chans till att ta dimbilder, varje naturfotografs dröm..
Att vara en fotografs partner är inte alltid lätt och ställer höga krav på tålamod.
Att vandra hand i hand och småprata om ditten och datten, händer INTE!
Fotografen har alltid kameran i skjutklar position, vi försvinner in i oss själva och svarar inte på tilltal
Ögonen går i ett, letar alltid efter objekt, bästa position osv..
Vi hamnar alltid på efterkälken och partnern får roa sig själv
Vi kryper, ålar, suckar och ler och under bilfärden kan vi plötsligt vråla STANNA
för att sedan skutta ut på en lerig åker, häva oss ner på knä och knäppa några bilder
på en vacker stenformation eller några High Cattle..
När vi kommer hem, sätter vi på kaffet för vi att det blir timmar vid datorn, med redigering..
Ja, vem har sagt att livet är lätt och vill man ha det lätt = tråkigt, ska man absolut inte välja en fotograf till partner ;)
♥♥♥
Har mått bättre, är ganska tom på ord
Håller mig fast i bildens värld
där är jag hemma
utan måsten
utan krav
bara är
♥
Var är orden när man behöver dem? Tafatt famlar jag i mitt vokabulär, lägger dem tillrätta i min mun, men nä smaken är fadd och som pusselbitar som inte "gängar", är mina ord inte kompatibla idag...
Stänger min mun och nöjer mig istället med tystnaden..
Håller som bäst på att bli vän med mig själv.. I hela mitt liv har mitt "jag" upptagits av någon annan, mitt "jag" har alltid varit samman länkad med någon, en eller flera.... Nu är det "jag" som är huvudrollsinnehavaren, "jag" som skriver handlingen, regisserar, agerar och sätter betyget" Paralyserande första månader, nu har jag dock märkt att det krypit in annan känsla, en må bra känsla.. Jag har alltid uppskattat sällskapet av mig själv, men aldrig så mycket som nu. Jag tycker om den jag är, tror till och med att jag är lite "kär", Upptäcker för varje dag Eva-Lena, den där Eva-Lena som jag tappade lite när jag klev in i identiteten som "dotter" "flickvän" "hustru" "mamma".. Självklart finns allt kvar, som en del av mig, men nu har något "annat" hittat tillbaka, kreativiteten, lusten, passionen, känslan av att det är bara jag som kan förändra det jag vill förändra, är svindlande härlig..... Jag tycker om att vara regissören, att skriva min egen historia, nu gäller det bara att hitta rolllistan och min medspelare, men är det någonting jag har, så är det tid..... och för att något ska bli bra, krävs just eftertanke och tid ♥
"Ser mig i spegeln, inte bara så där går förbi, utan verkligen "ser", jag ser allt det där som inte fanns där förut, en liten rynka, som måste ha kommit nu, kanske inatt.. jag ser det där ärret ovanför läppen, som ingen annan ser, ärret som påminner om svunna dagar, ärret som jag inte vill vara utan, för det har ju hjälpt till, att göra mig till den jag är.... jag ser också något i ögonen, ögonen som alltid varit min tilldragelse, mitt djup, har nu även fått ett innehåll, lite som en tjock välbläddrad, aningen nött bok, något för varje dag.. jag känner utmed de välbekanta linjerna, ser lite av mor, lite av far, ser mig som liten och som den jag är i dag...
Jag ser så mycket sorg, saknad, glädje, arv, lycka, vemod, osäkerhet, självförtroende, längtan..
och allt är en del av mig, av den jag är..
Jag tror att jag tycker om mitt ansikte"
I can't give you what you want
and it's killing me and I, I'm starting to see
Maybe we're not meant to be..
Sätter trevande in foten i 2012, 12 är mitt lyckotal, betyder det att det kommer bli ett alldeles underbart år.. Tror jag inte, inget kommer per automatik, lycka och välbefinnande får man slita för.. Har inte så höga krav, får jag ha kameran i runt min hals, lyckliga hundar omkring mig och kärlek i mitt liv, är jag för det mesta alldeles, alldeles tillfreds.... Hänger dessutom kroppen med för mina ibland galna upptåg, ja, vad finns det då att klaga på.. Vissa dagar är skit, vissa dagar underbara men de flesta dagar är bara dagar, som gör att vi värdesätter de lilla extra, lite extra när de väl infinner sig... Jag har planer, jag har drömmar, jag har visioner, jag har längtan, kanske innebär 2012 att jag blir mer i harmoni med mig själv... vad vet jag, vad vet du...Jag kikar med tillförsikt in i det nya.... Den som lever får se.....
You know its never been easy
Dont give up
Cause I believe there is a place
Theres a place where we belong
Så här i juletid, blir jag påmind och distraherad av minnen, av människor jag saknar, nära & kära som inte längre är här fysiskt, men som för alltid finns i mitt ♥.. Människor som finns fysiskt, men som inte längre är vid min sida, men för alltid i mitt ♥, Mina söner som av olika anledningar inte kan närvara fysiskt, men som har den största och finaste biten av mitt ♥
♥Love you all♥
Det här är en favorit av Tranströmer, som förövrigt är lite av en ikon hos mig...
Så sant, det hände mig senast i natt, ler fortfarande :)
"Det händer att man vaknar om natten
och kastar ner några ord snabbt
på närmaste papper, på kanten av en tidning
(orden strålar av mening!)
men på morgonen: samma ord säger ingenting längre, klotter, felsägningar.
Eller fragment av den stora nattliga stilen som drog förbi?"
"Tomas Tranströmer"
En härlig dag full i frestelser, nyper mig själv för att behålla förnuftet, tänka rationellt och att inte falla föga... så lätt att skriva, så svårt att uppfylla....
I morgon är en ny dag med nya frestelser, vi omger oss ständigt med dessa "vill ha" "vill göra" tycker att man borde vara härdad, ha ett hjärta av stål och ett förnuft utöver det vanliga. I stället har jag hjärta mjukt som lakanet i min säng och ett förnuft som stundtals är luddigt som bomullen i mitt badrum....
Ibland lyder inte min kropp, det tar timmar för mig att få ordning på den på morgonen, vissa dagar är bättre, vissa dagar sämre.. Jag pratar sällan om mitt mående, känner inte att det är till glädje för någon allra minst för mig själv.. Vissa dagar går jag in i min bubbla, sluter mig som en mussla, vill inte ha med omvärlden att göra.. Min räddning är mina "hjältar" och min kamera.. I bildens värld känner jag mig "normal" och fri, det blir det "viktiga" allt annat får en annan mening, ett annat perspektiv.. Nu har jag fått en "fristad" ett paradis dit jag kommer att ta min tillflykt, där kan jag vara med mina hundar, tankar och min kamera.. Där kan jag släppa ut hundarna, tills jag själv är på bena i lugn och ro.... En dröm har blivit uppfylld, så ge aldrig upp era drömmar....
Och när skuggorna känns mörka, kommer ljuset smygande, bjuder upp till lek i det fördolda, lockar oss att se, att känna, att vara....
To be or Not to be
that is the question
♥♥♥
Dagen före doppar dagen fick mig och min bror att tindra med våra blå när vi var små, allt hysch hysch, alla leenden, dofter, gottis, förberedelser, vi smög likt indianer, letade i minsta vrå, klämde, kände och tjivades om vilket paket som var vems :) Jag slår vad om att det var då vi lärde oss läsa, med stor ansträngning lärde vi oss tyda våra namn... I dag är det inte med samma känsla doppardagen intar plats, för mig är det barnens högtid, när barnen nu är vuxna men fortfarande för unga för barnbarn, tappar doppardagen sin glans och förvandlas i stort till en vanlig torsdag förutom med lite mer fixandes.. För hur det än är, så finns det vissa saker som bara hör till och i matväg, "mammas" oslagbara hemmagjorda senap, försöker förvalta receptet väl, (mammas köttbullar) första gången i år, jag gav mig på dem, janson, skinka och den ska alltid griljeras kvällen innan:) , prinskorv, en god ost, rågbröd och att ej förglömma alladinasken till kvällsmyset... I år är jag dessutom sjuk, så julen med vännerna är inställd, törs inte riskera deras hälsa, då det ska på resa på annandag jul, äldsta sonen är fast i jobb i Amsterdam, så julafton blir med min yngsta son och alla djur ♥ Slår vad om att vi kommer få det myyyys ♥ I dag ska jag fixa med sista inköpen, göra senap, janson, radiokaka och griljera skinkan... där i mellan kryper jag upp på fårskinns fällen och myser med djuren... Ha en fin dan före dan och ta det lugnt.....♥
I dag myser jag igen, alla ljusen brinner, doften av underbara kryddor så som saffran, kanel och nejlika blommar ut, missarna pryder sitt fårskinn och hundarna följer dofterna med sina tentaklar... I kväll står köttbulle rullning på schemat, mammas recept har ingen förhoppning om att det ska smaka "mammas" bullar, men kommer jag i närheten blir jag nöjd :) I morgon ska det sista inhandlas och förhoppningsvis har Piff & Puffs julklapp kommit... Fortfarande feber men jag håller den på stången med Ipren....som is the shit, i mina tider :)
Besvikelsen är stor, trodde mig mer om vissa...ville så gärna tro mer om vissa..
Så länge man är på topp, så länge man ler, så länge man ställer upp,
då finns man, då är man..
Men när man behöver en kram och en tanke, som allra mest, då....
Det är väl konstigt hur vissa har svårt att hantera svagheter, men vad säger det om den människan?
Vad visar det på? Ingen som man vill lägga handen i frivilligt när det blåser, ytlighet är det många som gömmer sig bakom, eller är det bara så lata att det inte ids bli bekanta med det som är viktigt och berör...
*But what goes a round, comes a round*
och jag vill gärna se mig själv med med ett ♥ oavsett vad....?!
Jag hukar mig i vinden, känner hur den spelar på mitt tålamod, jag trampar inte helt oberörd fram, men vägrar att böja mig, jag ler med mitt yttre men gråter i mitt inre, det är så kallt, just då ser du på mig, du ser bortom leendet, du ser genom, du ser in i mitt...ALLT...och jag reser mig sakta igen, mot vinden, mot motgångar, mot saknad, mot sårbarheten, mot rädslorna och jag växer som när jag var barn och hade sommarlov, då jag sprang barfota ikapp med sorglösheten...
Minns hur mamma rullade håret på runda taggiga olikfärgade papiljotter och trädde plastpinnar i dem för att det skulle sitta, därefter när allt var klart knöt hon en huva om håret och gick och lade sig.... Hur i hela friden kan man sova med millioner taggar i huvudet? Begriper det inte än idag.... och nu är det försent att fråga... Minns hur hon broderade min syslöjdspåse med världens vackraste blåa hund, bara för att jag var totalt omöjlig i syslöjd. Jag grät och bönade för att jag var så himla rädd för fröken, som föresten hette fröken Stilow. Naturligtvis genomskådade fröken Stilow kuppen omgående och kallade oss till möte, som straff fick jag sticka ett par lovikavantar, vet inte vad som var värst... Jag minns hur mamma gick till affären en gång, hon skulle bara gå ner för backen och köpa mjölk och bröd. Jag tyckte det tog för lång tid så jag tog den stora labradoren Lotta, som vi var hundvakt åt och gick också ner för backen, bara det att Lotta var stor och jag var liten... Minns hur mamma gjorde parisare eller landgång på fredagskvällarna när vi kom fram till landet, hon och pappa spelade "Här ute på landet" på min röda väskgramofon... Minns hur pappa och hon tillbringade timmar i skogen med böjda ryggar plockades både bär och svamp, till frukost fick vi filbunke och färska bär... Minns hur hon stoppade om mig och satt hos mig när jag fick mina migränanfall och bara kunde ligga i ett mörkt rum, ibland i dagar... Det är konstig hur vi väljer att bara minns det goda och förtränger det dåliga..... För det fanns mycket dåligt i min barndom, ja så är det.....
If you love something let it go,
if it comes back to you it's your,
if it dosen't it never was...
Handen! En strykning över ryggen, kinden, så där i förbifarten... Den kan sträckas ut, ge styrka och ork, en hand kan vara behjälplig när man har sina egna händer fyllda...En hand som kommer lite sökande och lägger sig i tillrätta i ens egna, ett tecken på samhörighet... En hand höjs i en hälsning det ger i sin tur bekräftelse på att man är ihågkommen, att man finns... Händer som trär vantar, över frusna fingrar.... Något fattas mig....En hand.....
När började jag kalla mig för "fotograf", svaret är jag vet inte...? Var det när jag vann några fototävlingar eller var det när människor började ge mig "feedback" på mina bilder eller var det när andra fotografer började höra av sig och ge mig ros eller var det när jag kunde se mina alster och erkänna för mig själv att vissa är bra till och med riktigt bra... Jag har alltid varit väldigt självkritisk och självförtroendet är min akilleshäl. Min familj har alltid stöttat mig men det är klart det väl det en familj är till för, när jag säger familj menar jag mina barn, min bror och mina sambos jag haft.... Tack för det ♥ Jag har inte gått några utbildningar, jag skapar i en passion, en lust ett måste... Jag läser tidskrifter, böcker, jag tittar på fotografier, jag skärskådar andra fotografer, plockar sönder bilder i mitt inre och gör det sedan på mitt eget vis.
Jag kallar mig för "konstnär" för är det inte så att själarna som tillhör konstnärer är speciella? Vi jobbar oftast ensamma och som bäst i smärta och sorg. Lustigt, kan låta som något som man säger för att det ska låta bra, men min erfarenhet är att det stämmer.. Jag är även tvilling i stjärntecknet och om tvillingen säger man "Enligt astrologin så sägs Tvillingarna vara talet, språkens och all kommunikations tecken vilket gör dem väldigt sociala. Men också att de kan vara väldigt envisa vilket oftast är en dålig egenskap[källa behövs]. Bra egenskaper: anpasslig, tydlig, kommunikativ, nyfiken, intellektuell, charmig, underhållande, vitsig, äventyrlig, vänlig. Dåliga egenskaper: inbilsk, otålig, fåfäng, kritisk, för lekfull, skrytsam,komplicerad, ytlig,temperamentsfull. "Källa Wikipedia" jag kan stryka under mycket, men det jag fastnar för är komplicerad jag är helt klart ingen lätt människa.
Dygnet runt ser jag saker, förutom de timmar när jag förhoppningsvis får lite sömn. Jag registrerar, memorerar, funderar, (inte konstigt att jag stundtals är trött)... Jag har nästan alltid kameran med mig (inte konstigt att jag lider av kronisk nackont) och när jag inte har kameran så fortsätter jag att se.... Jag är oftast inget roligt sällskap, jag har en tendens att vända mig inåt, helt uppslukad av bilder, både i och utanför huvudet. Hundarna är de enda som tycks njuta av mitt sällskap till fullo, kanske för att de själva lever i en värld av ständiga syn/hörselintryck, deras viktigaste organ till och med livsviktiga... Vi förstår varandra helt ut eller är det bara för att det får vara ute så mycket, då de oftast är mina assistenter ♥?
Naturligtvis är jag inte bara komplex utan när jag kommer ut ur mitt skal, är jag enligt andra "citerar" charmerande, mjuk, sinnlig, underbar och väldigt varm som person... och om min tro på det inte skulle finnas, så skulle jag förmodligen inte sitta här och blottlägga mig.... Jag är en seende människa, där jag måste få tillåtas vara jag, för utan mitt jag, är jag ingenting....
Eva-Lena Sjösteen
När ljuset sliprar in genom gluggen i rullgardinen börjar det äntligen kännas lite mer okej, natten och mörkret släpper sitt tag, skuggorna är inte längre farliga och allting är inte längre ett hot... Kastas mellan förtvivlan och existentiella frågor, men så kommer den försiktiga lilla första strålen och lägger sig över mitt ansikte, jag blinkar ett par gånger och ett andetag som varit stillastående gör sig hört... Känner värmen från en kropp, som trycker sig ogenerat mot mig, känner hur den gör mig gott, låter min hand glida genom den tjocka pälsen, tar mig tillbaka till dagen, som bara är en dag till....